[Malin]

Jag heter Malin Kihl Sandberg och bor utanför Hörby i Skåne. Jag är veterinär och jobbar för närvarande på en liten klinik som jag är delägare i samt har en onlineverksamhet i clickervet.se och jag är också medgrundare till Vänlig Vård.

Jag har just nu en liten hund som heter Peanut som är blandras dvärgpudel/bichon havanais, en huskatt som heter Sune som flyttade hit istället för att avlivas och en katt som plötsligt hävdade att den bodde här som inte fått namn ännu. Jag har också 3 hästar som är födda här på gården och några höns.

Min vision för framtiden är att kunna föra in Vänlig Vård i allt mitt klinik-arbete och ha det som förutsättning när kunder söker vård för sina djur hos mig och kliniken jag arbetar på. Jag jobbar enligt de principerna med många av mina patienter redan idag eftersom många av de som kommer till mig söker just Vänlig Vård. och för att jag med dem har byggt upp en vana i att använda det tankesättet.

[Malin]

Den kommer under vintern, den ingår alltså i årsmedlemskapet som ingick i kursavgiften.

[Malin]

Åh vilket bra tips med pekfingret! Det ska jag absolut testa!

Feliway – det är väl det som är att man lär genom att göra… :), japp det kommer senare, vet att jag pratar om det i modul 9 iallafall.

[Malin]

Jag gick in och tittade i modul 1 nu och ja, det är suddigt. Om ni klickar på det lilla kugghjulet i nederkanten till höger på filmen (kan också liknas vid en blomma) så kan ni välja högre kvalitet på filmen. Det blev skarpt för mig då, den var automatiskt inställd på 240p och jag höjde till 1080.

[Malin]

Vad fint att du vill förändra hans upplevelse!

Eftersom det alltid (?) betytt stick i situationen när du kommer så är det inte så konstigt att din närvaro blivit en signal till vad som kommer att hända. Man kan försöka förändra upplevelsen på lite olika sätt beroende på hur engagerade ägarna är och hur hunden svarar på det man gör.

En grej som kan underlätta för hunden nu när han redan är rädd och förväntar sig en spruta och inte vill interagera eller äta godis innan den hänt, det är att klara av den där sprutan så tidigt i besöket som möjligt så att den blir klar och sedan ta ner på golvet igen och ha rejält party där medan du tex skriver journal och stämplar papper osv. Tex ha förberedda lickimats med något supergott på golvet som han kan sikta mot att komma ner till (läggs ut efter att han lyfts upp på bordet och han lyfts ner till dem omedelbart efter sticket). Ibland kan detta med tiden vända upplevelsen såpass att hundarna även äter innan sprutan och då kan det ju även vara party eller trickträna på golvet innan en varningssignal om att bli lyft upp på bordet och få sin spruta och sedan ner till ett ännu bättre party. Får man igång ätande på bordet så kan man repetera kopplingen “beröring leder till godis” innan man sticker.

Man kan prova och se om det går att ändra inställningen till dig generellt genom att träffas på annan plats än vanligt när du kommer (tex ute?) ha trevligt där med godis eller på annat vis på den nya platsen och sedan förflytta sig till den vanliga “sprutplatsen” med en tydlig förändring så han märker att nu ändras kontexten. Jag upplever att det underlättar för djuren om det inte är “min existens” som är obehaglig utan “jag i en viss kontext”. Anledningen till att inte passa på att spruta i den nya kontexten där han är avslappnad är att man inte vill förstöra den också om det nu är så att han är väldigt stickkänslig och det inte gjorts träning eller andra förberedelser så att man tror att han klarar sticket utan att bli stressad av det. Det går dock såklart att lägga in träning i den nya kontexten och vara uppmärksam på hans reaktioner och se om man kan ta sig till ett stick i den den nya kontexten.

Om ägarna är engagerade så finns det oändliga möjligheter att bygga nya situationer och träna in nya sprut-rutiner, men ett viktigt steg även där är att förändra vad du betyder och det innebär att ni behöver träffas utan att du sticks vid det besöket eller hitta en kontext/plats som kan vara obehagsfri och där hunden är avslappnad runt dig.

Ibland är det små detaljer i kontexten som fått betydelse för hunden och man kan behöva prova sig fram och observera vad som triggar valögon och spändhet – för en del är det bordet, för andra personen eller sprutan i handen eller godis + människa osv osv.

En annan enkel variant av träning kan vara att ägarna tränar hela hanteringen utan din närvaro så att själva hanteringen med lyft på bordet och beröring i nacken inte är det som triggar spändheten, detta kräver dock att de kan se om han blir spänd och oftast behöver ägarna ta hjälp med den träningen för att inte gå för fort fram. Tex kan man lyfta upp till godisparty som redan finns uppe på bordet och öva hantering av nackskinnet på golvet innan det övas på bordet.

Om ägarna är engagerade och vill förändra upplevelser kring hantering för hunden så tipsar jag dem om onlinekurser i frivillig hantering – det har man stor nytta av både i vardagen och vid veterinärbesök.

Och såklart finns också alternativet att se om man kan påverka hans reaktioner med förmedicinering för sänkt stressnivå.

[Malin]

Ja, bra observerat! I det klippet så blev det tydligt att hunden inte hade någon information om vad han skulle göra när han kom av vågen (och matte var en aning bortvänd just när han kom av) så då stövlade han bara vidare – han går dock inte mot ytterdörren utan rör sig i riktning längre in på kliniken så det ger oss lite information om hur han upplever klinikbyggnaden. Det hade varit bra att ge honom ett tydligt mål, tex snuffelmattan på golvet som han grejar med i andra filmer i modul 7. Just här var planen att gå vidare till ett annat rum så det kan vara att vi inte hade ordnat så mycket i miljön runt vågen. Vi hade behövt ge ägaren en kort och tydlig instruktion om vad hon skulle göra innan hon slutade mata på vågen – för med den här hunden var det förutsägbart att ungefär det här kunde hända.

• This reply was modified 11 månader, 3 veckor sedan by  Malin.

[Malin]

Jag skriver inte ut något över videosamtal, det är lite oklart i förskrivningsreglerna om videosamtal är tillräckligt för att förskriva läkemedel, det är inte prövat om det är tillåtet eller ej. Jag har sträckt mig till att skriva ut bonqat till katt åt djurägare som jag träffat på kliniken med andra djur men inte just den katten som ska komma (för vaccination tex) om katten upplevs fullt frisk av ägaren.

För mina beteendepatienter som varit hos mig och som remitteras för vidare utredning på annan klinik så har jag skrivit ut förmedicinering för besöket där i samråd med den veterinär de ska till.

[Malin]

Quizet för modul 9 är inte uppe än, jag ska försöka göra det under dagen idag och sedan lägger Anastasia in det :). Blivit försenat pga sjukdom.

[Malin]

Jag håller med, det blir väldigt mycket tvätt, men det hade varit väldigt bra om man kunde införa för jag upplever att hundarna blir så mycket mindre förvirrade och oroliga om de får en tydlig plats att lägga sig på/förhålla sig till, även inne på rummet. Egentligen en filt som också är snuffelmatta hade varit det idealiska. Men jag tänker också att man kan försöka trycka mer på att ägarna tar med sig egen filt/snuffelmatta eller lägger sin jacka på golvet eller vad som helst som ger en trygg plats.

Katterna likadant, att ägarna får instruktionen att ha med en filt med egen doft.

Vänta i bilen på sommaren är helt klart problematiskt. Jag längtar efter ett system på större kliniker där man checkar in från mobilen och sedan får ett meddelande när det är dags att gå in och genom vilken dörr. Helst utifrån direkt in i ett rum och sedan ut genom väntrummet för ett enkelriktat flöde (som på bilbesiktningen haha). Slippa all trängsel i väntrummet.

[Malin]

Ibland är det också svårt att ändra sina rutiner – man märker att stor del av djuren reagerar på pappersdraget och ändå ändrar man inte system. OBS jag har också grejer som “jag borde ändra” men som inte hänt än… Om någon annan än den som gör pappersdraget kan förbereda så att miljön underlättar ett nytt beteende ett tag (tex lägg fram ett gäng färdiga papper på morgonen på strategisk plats) – kan det kanske underlätta en förändring

• This reply was modified 1 year sedan by  Malin.

[Malin]

Ja, exakt! Det blir så tydligt på katterna som ofta bara ska in i bur när de ska på veterinärbesök. Det är ofta jag får höra att hemma var katten svår att få in i buren men på kliniken går den gärna in i den (men inte alla katter). Hemma förutspår buren bilresa och klinikbesök men på kliniken är buren den tryggaste platsen om kliniken upplevs som mer obehaglig/stressande. Det behöver inte betyda att buren är en trygg plats men den är iallafall mer trygg än att vara utanför den.